Området

Lärkstaden (eller Lärkstan) är ett informellt område inom stadsdelen Östermalm i Stockholms innerstad, huvudsakligen uppfört under perioden 1907–1917 efter en stadsplan ritad av arkitekten Per-Olof Hallman. Området har fått sitt namn från det tidigare kvarteret Lärkan i området. Den norra delen av området har karaktär av villastad, men få villor eller så kallade townhouse utnyttjas idag som enfamiljshus. Denna del av området har under efterkrigstiden kommit att präglas av kontor och utländska beskickningar.

Områdets södra bostadskvarter består av flerfamiljshus och domineras av Engelbrektskyrkan.

Eftersom området är informellt har det inga officiellt fastställda gränser. Idag avses vanligen ett område avgränsat av Odengatan, Valhallavägen, Karlavägen och Uggelviksgatan (se karta ovan).

Historia

Omkring förra sekelskiftet var man i Stockholm i full färd med att bygga upp den europeiska storstaden som industrialismen krävde.Man rev ner den blygsamma trädstaden. Raka gator, på platt mark, var modellen för den stadsplanering som var förhärskande. Alla var dock inte nöjda med den nya stenstaden med sina långa raka gator, täta fyrkantiga kvarter och stora hyreskaserner. Kritiken mot storskaligheten var massiv.  Lärkstan kom till som en protest mot industristans monotona form.

Ett nytt stadsplaneideal började göra sig gällande och man frångick rutnätstänkandet. Istället strävade man efter mer variation och omväxling i stadsbyggandet. Man började också intressera sig för de topografiska ”ojämnheterna” och hur de kunde utnyttjas i själva stadsplaneringen.

Vid förra sekelskiftet var bergknallarna upp mot Valhallavägen och Odengatan obebyggda.
1907 fastslog stadsfullmäktige en stadsplan för området som utformats av arkitekten Per Olof Hallman. Han hade inspirerats av den österrikiska stadsplaneraren Camillo Sitte som förespråkade böjda gator, förgårdar, fritrappor, tornprydnader, och små gömda trädgårdar förbundna med gator och platser av gångar och portaler. Bebyggelsen skulle anpassas till terrängens utseenden och formationer. Staden skulle gestaltas som en konstnärlig skapelelse.

Lärkstaden blev ett av Hallmans tidiga projekt. Han hade medeltidsstadens mönster i åtanke vid planeringen av gator, små torg och parker, terrasser etc. När det gällde husens inre arbetade han efter engelska förebilder.

Till att börja med innehöll stadsplanen särskilda bestämmelser som innebar att tomterna endast fick bebyggas med privatbostadshus. Inga butiker fick förekomma. Avsikten var att, inom stadens gräns, ge möjlighet för de mest välbeställda att bo i eget hus. De rikas flykt till förorterna Djursholm eller Lidingö hade blivit ett hot.

De ursprungliga kvarteren norr om Östermalmsgatan uppvisar en rik flora av de arkitekturstilar som var på modet vid 1900-talets början, slätputsade jugendfasader blandades med den begynnande nationalromantikens handslagna tegel. Husen varierade i höjd mellan två och tre våningar.

Bostadshusen i kvarteren söder om Östermalmsgatan utmärks av ett engelskt stilideal med fasader i tegel med fina detaljarbeten. Husen fick tegelfasader för att på ett lämpligt sätt anknyta till Engelbrektskyrkan som var under uppförande vid den här tiden. Områdets byggnader kännetecknas också av en stark nationalromantisk karaktär. Här finns nationalromantikens känsla för materialens struktur och färgverkan. Inom en tegelröd helhetsram finns ett rikt förråd av variationer: spröjsade fönster, burspråk, massiva ekportar och grönärgad koppar samt på några ställen grovhuggna stenar i sockelpartiern. Byggnadernas tak är höga och branta, ofta brutna sadeltak, klädda med glaserat eller oglaserat tegel. Takdetaljer utfördes ofta i ärgad kopparplåt, även svart- eller rödmålad plåt är vanligt.

Mitt i stadsdelen ligger den lilla parken Balders hage. Parken är kuperad och på flertalet ställen sticker urberget fram. En promenadväg sträcker genom parken utmed sluttningen mot Östermalmsgatan. I parkens västra och östra ändar förbinds de båda gatorna genom massiva trappor och terrasser i huggen sten.

Klarabohèmen Viktor  Arendorff  förirrade sig en gång in i området och beskrev den speciella stillhet och lugn som präglar området på följande sätt:

Jag vandrar en sommarmorgon

i Lärkstadens lyxkvarter.

Fast klockan är slagen åtta,

jag ingen på gatorna ser.

Här är det så fridfullt och stilla.

Jag blott hör ett sakta sus

från blommande trädgårdstäppor

vid fina palatsliknande hus.